Sara

Sara blev hemlös över en natt, när hennes före detta pojkvän slängde ut henne. Hon stod i trappuppgången i bara underkläder, med sin skrikande dotter innanför den stängda dörren. Livet vändes upp och ner och först idag vågar hon titta framåt igen.

Det var kärleken som tog Sara från hemstaden i Mellansverige till Skåne. Hon träffade pojkvännen på nätet, flyttade till honom och började studera till sjuksköterska. Men förhållandet var stormigt. Första gången hon lämnade honom bönade han och bad att hon skulle komma tillbaka. Hon gjorde det, blev gravid och avbröt sina studier.

När hennes dotter föddes var hon lycklig, men förhållandet med pojkvännen fortsatte att knaka i fogarna. En dag rök paret ihop rejält, och bråket blev våldsamt från båda sidor. Han var starkare, och hade familjen på sin sida. De slängde ut Sara i trappuppgången, där hon blev omhändertagen av en granne som ringde polisen. Pojkvännen häktades kortvarigt, och Sara fick ett jourboende. Dottern fick stanna hos sin farmor.

När Sara några dagar senare kom för att hämta dottern, och sina tillhörigheter, vägrade farmodern att släppa ifrån sig barnbarnet. Bråket urartade och slutade med att Sara greps av polisen för skadegörelse på svärmoderns bil. Allt var kaos och när socialen gjorde bedömningen att dottern hade det bättre hos sin pappa och farmor, eftersom Sara varken hade bostad eller pengar, blev hon förtvivlad. När hon fick chansen att träffa dottern igen tog hon henne med hem till sin barndomsstad. Ett överilat beslut, men ett som kändes rätt i stunden.

”De slängde ut Sara i trappuppgången, där hon blev omhändertagen av en granne som ringde polisen. Pojkvännen häktades kortvarigt, och Sara fick ett jourboende. Dottern fick stanna hos sin farmor.”

Flickans pappa kontaktar en advokat. Han vill ha tillbaka sin dotter och Sara får rådet att återvända med sitt barn till Skåne. När hon kommer dit tar pappan och farmodern dottern och slänger ut Sara igen. Relationen har totalt havererat och Sara vet varken ut eller in. Hon har inga pengar och ingenstans att bo – och hon är så olycklig att hon inte kan tänka klart. Den första tiden bor hon i källarutrymmet i före detta pojkvännens hyreshus, men när han upptäcker henne där ringer han polisen. Polisen tar henne till Skåne Stadsmissions nattjour och första gången på länge ligger hon i en bäddad säng. Men hon sover inte en blund.
– Jag tänkte bara på min dotter. När skulle jag få se henne igen.

Sara får stöd av stadsmissionens kurator, som hjälper henne att få tillfälligt boende på ett vandrarhem, där hon också jobbar lite med att hjälpa till. Efter en tid får hon hjälp med ett fast boende, i ett mindre samhälle. Hon jobbar timmar på ett vårdboende och drömmer om att få jobb på sjukhus.

I den nya bostaden står ett rum och väntar på dottern, som hon efter ett långt uppehåll får umgås med igen.

– Att träffa henne igen efter tre månader betydde allt. Att känna hennes hjärta slå mot mitt och höra henne säga ”mamma”.

Sara har haft perioder då hon tänkt att dottern har det bättre utan henne. Hon vet att hon gjort mycket fel, och har haft tankar på självmord och att bara ge upp. Men med stöd och hjälp har hon landat i att hon måste försöka. För sin dotters skull.

– Jag är mamma, och jag måste vara stark. Jag har mitt bagage men nu måste jag lämna det bakom mig, säger hon.

Sara heter egentligen något annat.

”Sara har haft perioder då hon tänkt att dottern har det bättre utan henne. Hon vet att hon gjort mycket fel, och har haft tankar på självmord och att bara ge upp. Men med stöd och hjälp har hon landat i att hon måste försöka. För sin dotters skull.”