Hamid

”De har förlamat oss, nu säger de åt oss att springa.”

Hamid är 19 år. Han berättar att hans hjärna inte fungerar som förut. För ett år sedan studerade han tio ämnen, klarade sina studier bra. Men nu är det stopp. Stressen över den situation han befinner sig i gör det omöjligt för honom att koncentrera sig.

Han sitter tyst i långa stunder. Tänker på hur han ska formulera sig, men kämpar också för att hålla ihop. Livet är tufft just nu.

– Jag ser ingen framtid. Det känns omöjligt.

Sina första tio år i livet bodde han i en by i Afghanistan. Där var lugnt. Tryggt. Men en konflikt splittrade familjen och Hamid och hans mamma tvingades fly till storstaden Kandahar. Frågan vad han tyckte om att göra när han var liten får honom att rynka pannan.

– Från att jag var tio år behövde jag jobba. Jag diskade på en restaurang, från tidig morgon till sen kväll.

När han var 15 år fattade hans mamma det svåra beslutet att skicka honom till Sverige.

– Jag tänkte att Sverige var ett bra land. Det fanns en vattenpump i min by som hade byggts med svenska pengar. Nu vet jag mer om Sverige. Att det är ett land som exporterar vapen. Att allt inte är bra här. Förstår du?

Han kom till Sverige i mitten av november 2015. Han anlände till en mellansvensk stad, sökte asyl, började studera och fick vänner. Väntade på besked om framtiden. När den nya gymnasielagen infördes sommaren 2018 var det för att sådana som han, som varit i Sverige länge och påbörjat sina studier, skulle få möjlighet att stanna. Men så blev det inte för Hamid. Hans asylansökan var registrerad två dagar efter 24 november 2015, som är den brytpunkt som lagstiftaren satt upp. Att han redan den 16 november hade träffat svenska myndigheter för att söka asyl spelade ingen roll – det var beskedet han fick. Plötsligt ställdes allt på ända.

Det liv han skapat sig slogs i spillror. Kompisarna som drabbades av samma öde skingrades. Själv tog han sig till Malmö. Här levde han på soffor hos landsmän. Han lånade pengar, var ständigt orolig för att inte kunna betala. Hamnade hos människor som inte behandlade honom väl. Genom Svenska kyrkan fick han kontakt med Skåne Stadsmission. Unga forums jurister såg över hans ärende, och efter några samtal lyckades de få fram dokumentation som visade att Hamid borde omfattas av nya gymnasielagen. Nu bor han på en av de folkhögskolor som Skåne Stadsmission samarbetar med, och kämpar för att klara studierna.

– Hade jag inte behövt flytta hade det inte känts så omöjligt, säger han.

Han har gått på folkhögskolan i ungefär ett halvår. Om bara en månad måste han kunna visa intyg på att hans studier tar honom framåt, att han uppfyller de höga krav som satts upp i nya gymnasielagen. Krav som han är säker på att han hade kunnat uppfylla innan allting vändes upp och ner. Enda gången under samtalet som han höjer rösten är när han säger:

– De har förlamat oss, nu säger de åt oss att springa.

”Hans asylansökan var registrerad två dagar efter 24 november 2015, som är den brytpunkt som lagstiftaren satt upp. Att han redan den 16 november hade träffat svenska myndigheter för att söka asyl spelade ingen roll – det var beskedet han fick. Plötsligt ställdes allt på ända.”