Psykisk ohälsa

När vi träffar unga människor i hemlöshet lider de allra flesta av olika grader av psykisk ohälsa. Det finns hemlöshet som beror på psykisk ohälsa, unga människor som mår så dåligt att de hamnar i en nedåtgående spiral, som bland annat resulterar i hemlöshet. Men för den stora gruppen vi mött handlar det om det omvända – psykisk ohälsa till följd av hemlöshet. Hemlösheten har ofta strukturella orsaker, som asylpolitik, bostadsbrist, ekonomisk ojämlikhet och diskriminering. Det handlar om barn och unga som behöver trygghet, tak över huvudet och möjlighet att tillgodogöra sig en utbildning. 

En sak som är säker är att den ständiga otryggheten, ständiga oron över vad man ska sova i natt, är påfrestande för den psykiska hälsan. Samma sak gäller att inte ha mat för dagen. De som redan lider av psykisk ohälsa, på grund av tidigare trauman, vittnar om hur otryggheten som hemlös förvärrar situationen. Vi har mött personer med självskadebeteende och i vissa fall självmordstankar. En fast bostad löser naturligtvis inte allt detta, men är en förutsättning för att må bättre 

400 av 500 

Fakta Malmö stads hemlöshetsstatistik visar att av de 500 unga hemlösa, som är mellan 18-25 år, är det 400 som inte behöver något annat stöd av samhället än en egen bostad. Det är både svenska medborgare och unga med ett annat medborgarskap. En övervägande majoritet bedöms ha en bristande förankring i det svenska samhället.

Vems ansvar?

En av styrkorna med att vara en stadsmission är bredden av insatser vi kan erbjuda – från en mättande frukost och en dusch till juridisk rådgivning och stöd vid myndighetskontakter. Den som behöver kan få såväl akut hjälp som långsiktigt stöd. Någonting som ofta blir smärtsamt tydlig för oss är bristen på samordning mellan och inom de myndigheter som ansvarar för ungdomar i utsatthet. Många unga människor möter socialsekreterare, arbetsförmedlare, gode män, boendepersonal, personal inom hälso- och sjukvården, lärare och frivilliga från olika civilsamhällesorganisationer. De möter många som kan och är villiga att hjälpa, men ingen som har det övergripande ansvaret. 

Vi ser också en bristande kunskap hos en del av de personer som har som jobb att vägleda ungdomar. Inte minst gäller det i kontakten med unga som fått uppehållstillstånd genom den nya gymnasielagen. Många skolkuratorer, yrkesvägledare och socialsekreterare vittnar om att de själva inte har tillräcklig information och kunskap om lagen.  

Asylprocessen

För gruppen ensamkommande barn och unga är den psykiska ohälsan en del av en enorm social utsatthet. Många bär på trauman från hemlandet, och från tiden på flykt, och deras utsatthet förstärks genom asylprocessen. De senaste årens lagändringar inom det migrationsrättsliga och välfärdsrättsliga området har ökat osäkerheten och minskat skyddet för barn och unga i migration.

Rädslan för utvisning är central för de unga människor som saknar uppehållstillstånd. Socialtjänstens skyldighet att lämna ut uppgifter till polisen gör det i praktiken omöjligt för människor i papperslöshet att ta del av sådant de har rätt till, som det nödbistånd som Malmö stad – som en av få kommuner i landet – faktiskt kan bevilja den som lever i papperslöshet. 

Överlag har vi sett en social utsatthet hos de unga vi möter, med rättsosäkra åldersbedömningar, restriktioner i asylrätten och en generellt sett mer komplicerat rättsläge för myndigheter att förhålla sig till. Restriktionerna i rätten till bistånd enligt lagen om mottagande av asylsökande, som infördes 2016, bidrar också till att allt fler ensamkommande unga hamnar snabbare i hemlöshet då de över en natt kan förlora både boende och dagersättning när beslutet om avslag vunnit laga kraft.

Den nya gymnasielagen är ett exempel på det komplicerade rättsläge som gör det svårt för ungdomar att få sina grundläggande rättigheter tillgodosedda. 

Den nya gymnasielagen

Den nya gymnasielagen kom till för att försöka kompensera i brister i asylprocessen, och de långa handläggningstider som påverkade ensamkommande barns möjlighet att få skydd i Sverige negativt. Lagen gjorde det möjligt för drygt 9 000 av de 35 000 unga människor som flytt ensamma till Sverige som barn under 2015 och och fått avslag på sin asylansökan, att ansöka om uppehållstillstånd för studier. Lagen gav dessa unga människor hopp om framtiden, men i praktiken har den visat sig så ogenomtänkt, komplicerad och med så högt ställda krav – helt utan möjlighet till stöd – att den riskerar att bli en utdragen utvisning istället för en ny möjlighet. Detta har vi skrivit om bland annat här. 

Bristande förankring i samhället…

Många av de personer vi träffar, både i vår kartläggning och på våra öppna mötesplatser, saknar kunskap om hur samhället fungerar. De som är som mest beroende av samhällets stöd vet inte vilka rättigheter och skyldigheter de har. De vet inte vart det ska vända sig. De träffar myndighetspersoner men vet inte vem de ska be om vad.  

Hos många finns en rädsla för att bli avvisad, förminskad eller nekad hjälp. En rädsla för att inte förstå språket eller vad som krävs av en. Ibland också en misstro mot myndighetspersoner, som är rotad i dåliga erfarenheter eller fördomar. Vi ser en oroande utveckling där klyftan mellan rättigheter man har och vad man faktiskt har möjlighet att ta del av växer. När förtroendet för myndigheter sjunker finns det också en risk att brottsoffer inte vågar anmäla, och heller inte får del av det stöd de har rätt till. 

…och bristande nätverk

För den som har ett socialt nätverk och är väl förankrad i samhället kan det vara svårt att se hur viktigt detta nätverk faktiskt är. Men för den som lever isolerad eller enbart rör sig bland andra som saknar förankring i samhället, blir det uppenbart hur många samhällsfunktioner som kräver att man har kontakter, och vet hur man navigerar i systemen.

Det är värt att fundera på vilken kunskap, både om språk, kultur och myndigheter, som krävs för att ta sig runt i vårt samhälle idag. Vem ber man om hjälp om inte familj och vänner finns till hands?

Den som på grund av myndighetsbeslut tvingas rycka upp sitt liv och flytta till en annan kommun tappar sitt nätverk och får betydligt svårare att klara sig.

Fattigdom

Skåne Stadsmission ser, liksom övriga stadsmissioner i landet, med oro på hur antalet människor i ekonomisk utsatthet ökat. Vi möter en fattigdom som är allvarligare och dessutom sprider sig till grupper som tidigare klarat sig väl genom det offentliga stödet. Vi ser allt oftare människor som lever i strukturell hemlöshet, alltså hemlöshet som beror på fattigdom och/eller bostadsbrist och inte på missbruk eller psykisk ohälsa, som var de vanligaste orsakerna för 10-15 år sedan. Om detta går att läsa mer i Sveriges Stadsmissioners fattigdomsrapport från 2018 

Fattigdomen i familjer drabbar barn och unga och får konsekvenser för hela livet. Folkhälsomyndigheten presenterade i januari 2019 en rapport som visar att den psykiska ohälsan har ökat bland de med lägst inkomster, medan den istället minskat bland de med högre inkomst. Under åren 1994-2011 har den del av befolkningen som har lägre inkomst stått för 30 procent av alla självmord och även utgjort hälften av alla psykiatriska diagnoser. Bland barn som upplever att de bor i en familj med dålig ekonomi har fler psykisk ohälsa än barn som anser sig leva i en familj med god ekonomi.  

Den privata ekonomin är en viktig del när en ung människa ska starta sitt eget liv i en egen bostad. Bristen på hyresrätter gör att unga med pengar kan lösa sin situation genom att köpa en bostadsrätt, medan de unga människor som saknar ekonomiska förutsättningar har betydligt svårare att ta sig in på bostadsmarknaden. Höga hyror skapar en utsatthet som handlar om att inte få pengarna att räcka till. Paradoxalt nog är det dyrt att vara fattig – att inte ha råd att köpa ekonomipack, tvingas till kortsiktiga beslut i vardagen och ibland till privatlån med hög ränta som ytterligare förvärrar situationen.  

Många ödesdigra beslut fattas på grund av den desperation som fattigdom kan tvinga fram. I kampen för att klara vardagen finns det risk att man slår sig ihop med personer som inte vill en väl, provar droger eller begår brott.  

Vi möter också allt oftare människor som lever i strukturell hemlöshet, alltså hemlöshet som beror på fattigdom och/eller bostadsbrist och inte på missbruk eller psykisk ohälsa, som var de vanligaste orsakerna för 10-15 år sedan.

Bostadsbrist

Det finns för få bostäder. Framför allt saknas billiga boenden där personer med låg inkomst har råd att bo och kan bli erbjudna ett kontrakt. Hos vissa bostadsbolag, även kommunala, godkänns inte försörjningsstöd som en tillräcklig inkomst för att få en bostad. Det blir ett moment 22, där svårigheterna att komma in på bostads- och arbetsmarknaderna förstärker varandra.   

Att som ung person ta sig in på bostadsmarknaden är svårt. För personer utan etablerade nätverk är det nästintill omöjligt. Det förekommer att personer erbjuds svarta hyreskontrakt för stora belopp, och en del tvingas också utföra sexuella tjänster för att få tillgång till en bostad. 

Många av dessa hinder handlar om ren diskriminering. Vi ser hur hyresvärdar helst väljer personer med fast jobb, helst par, helst personer som inte är alltför unga. Vi ser också hur hyresvärdar tenderar att välja personer med svenskklingande namn, med ljus hy och med etablerade sociala nätverk. Dessa diskriminerande strukturer, som bland annat Malmö mot diskriminering kan visa många fall på, skapar en ojämlik bostadsmarknad som försvårar livet för redan utsatta unga människor. 

Att som ung person ta sig in på bostadsmarknaden är svårt. För personer utan etablerade nätverk är det nästintill omöjligt. Det förekommer att personer erbjuds svarta hyreskontrakt för stora belopp, och en del tvingas också utföra sexuella tjänster för att få tillgång till en bostad.

samhällSKLIMATET

Hösten 2015 stod det klart för de allra flesta vilket lidande kriget i Syrien och den politiska instabiliteten i världen innebar. Världen hade fler människor på flykt än det varit sedan andra världskriget. Läget blev smärtsamt uppenbart och engagemanget bland människor i Sverige tilltog. Många öppnade sina dörrar för okända, fick nya vänner och nya sammanhang.

För många var det en självklarhet att räcka ut handen till människor i nöd. Men parallellt med det medmänskliga engagemanget växte en motrörelse fram. Samhällsklimatet hårdnade, röster om stängda gränser och ett begränsat asylmottagandet blev allt mer högljudda. Nu fyra år senare är det betydligt svårare att väcka allmänhetens empati för människor som har det svårt. I takt med att opinionen vänt verkar också politikernas vilja att agera för mänskliga rättigheter minskat. Det hårdnande klimatet visar sig både i politiska beslut och i den praktiska tillämpningen av regelverken – barnperspektivet, som Sverige säger sig hålla högt, tappas bort.

Vi ser också en “empatitrötthet”. Människor som engagerat sig starkt och gjort mycket sedan hösten 2015 har blivit utmattade – inte minst för att de upplever att samhället vänder både dem och den grupp de vill stötta ryggen.

Fånga upp i tid

Skåne Stadsmission vet av lång erfarenhet att såväl den fysiska som den psykiska hälsan snabbt försämras hos den som hamnat i hemlöshet. Vi ser unga personer bli allt magrare och i oroande många fall gå in i ett missbruk. Det kan gå i en skrämmande fart och visar tydligt hur viktigt det är att tidigt fånga upp unga människor som hamnat i, eller riskerar att hamna i, hemlöshet.  

För en ung människa medför hemlösheten en utsatthet som innebär att de riskerar att bli en rekryteringsbas för allt från oseriösa arbetsgivare till människohandel, prostitution, kriminalitet och missbruk.