Basir

Meddelandet kom till Barbara och Steen från Basirs rektor, några månader efter att idag 18-årige Basir flyttat in i familjens villa: ”Jag blir så varm i hjärtat när jag hör och ser honom. Jag vill säga tack till er båda för all kärlek och trygghet ni ger till honom. Ni har gett honom hoppet om livet tillbaka.”

Att bli fadderhem är ett stort steg, men för Barbara och Steen kändes det självklart efter att de lärt känna Basir.

– Jag hjälpte ungdomar med läxor, det var så Basir och jag träffades. Det kändes som att vi känt varandra länge. När också Steen lärt känna honom visste vi att vi ville erbjuda honom ett hem, berättar Barbara.

Basir kom till Sverige som 15-åring. Den farliga resan från Afghanistan fick via Pakistan, Iran, Turkiet, Grekland och sedan genom Europa upp till Sverige. Stora delar av resan gick han till fots. Över Medelhavet tog han sig, som så många andra i samma situation, i en gummibåt. Att skapa sig ett liv i Sverige på egen hand var inte lätt. Han har flyttat många gånger, aldrig haft en fast punkt. En period bodde han på centralen, sedan i tillfälliga boenden utan någon som verkligen tagit sig an honom och engagerat sig i hans framtid.

– Hos Barbara och Steen känner jag att jag hör hemma. De bryr sig om mig, säger Basir.

Varken han eller Barbara och Steen har upplevt några stora svårigheter med att anpassa sig till varandra. Snarare lär det av varandra och berikar varandras liv.

– Man ska dela med sig det man själv tycker är roligt. Vara ödmjuk och öppen. Basir berättar för oss hur har levt i sitt hemland, om matkulturen, om familjekonstellationer, känslor, allt. Vi åker ofta till en afghansk restaurang i närheten, för att få äta mat som Basir är van vid tillsammans.

Det svåraste med att vara familjehem är faktiskt omgivningens reaktioner, berättar Barbara.

– Jag tycker det är jobbigt att bekanta och folk omkring tycker att vi gör något exceptionellt. Många börjar bortförklara varför de inte gör samma sak. Att de inte har tid eller plats.

Hon tycker det är viktigt att en familj som vill bli fadderhem känner att de har både plats och mentala resurser för allt vad det innebär att vara förälder till en ung människa.

– Att se en människa växa och bli lycklig är en fantastisk gåva. Jag tror att det viktigaste för alla föräldrar är att ha tålamod och att glädjas varje dag. Att leva som en familj, ha tydliga regler för vad som gäller hemma, respektera att man kommer från olika kulturer och dela med sig av kunskap och lära av varandra, säger Barbara.

”Jag blir så varm i hjärtat när jag hör och ser honom. Jag vill säga tack till er båda för all kärlek och trygghet ni ger till honom. Ni har gett honom hoppet om livet tillbaka.”
– Basirs rektor

”Att se en människa växa och bli lycklig är en fantastisk gåva. Jag tror att det viktigaste för alla föräldrar är att ha tålamod och att glädjas varje dag.”