Baara

Baraa försöker vara optimistisk, men det blir allt svårare. Han flydde från Syrien som 16-åring, ensam med sina två yngre bröder. Idag är han 19 och föräldrarna och övriga syskon har kommit efter. Till att börja med trodde han att allt skulle ordna sig, nu när familjen var i trygghet tillsammans. Men han blir mer och mer uppgiven. Eftersom han kan svenska bäst av de äldre syskonen får han ta stort ansvar. Men han upplever inte att socialtjänsten förklarat för honom vad som krävs av dem. Han fick snabbt klart för sig att det var familjens ansvar att ordna permanent boende, och inget som socialen kunde hjälpa till med. Men hur gör man? Det var det ingen som förklarade. Inte heller vilken fastighetsägare som skulle godkänna dem som hyresgäster när de inte har fast inkomst eller jobb. Och att få jobb är inte det lättaste.

– Det är en omänsklig situation, säger Baraa.

Idag bor familjen i två barackliknande trailers i utkanten av Helsingborg. De har bott där i snart två år och trångboddheten tär på dem. Avståndet till stan – där föräldrarna går på SFI – och barnens skola gör vardagen svår. Baraas pappa cyklar en mil för att komma till svenskundervisningen, hans mamma som skadat ryggen kan inte cykla utan promenerar tre kilometer till bussen. Själv går han också i skolan och kämpar för att balansera studier och ansvaret för familjen. De små barnen känner sig utanför i skolan, de bor så långt bort att det är nästintill omöjligt att ta hem kompisar eller att vara med på aktiviteter efter skoltid.

– Min lillebror känner sig mindre värd än de andra i klassen för att ingen vill komma hem till honom och leka, säger Baraa som oroar sig för syskonens framtid.

– Jag orkar inte längre, och om vi vuxna känner så hur ska då inte barnen känna. Hur ska vi kunna hjälpa dem?

Han berättar att de yngsta syskonen tror att familjen fortfarande är på väg till något bättre. ”Det här känns inte mer permanent än något annat ställe vi varit på längs vägen.”

En månad efter att vi träffat Baraa och hans familj har de äntligen hittat en lägenhet. Det var Baraa som hittade den på Blocket, och nu kan familjen äntligen få ett eget hem.

”Jag orkar inte längre, och om vi vuxna känner så hur ska då inte barnen känna. Hur ska vi kunna hjälpa dem?”